Jag hade varit hos min audionom. Mitt problem för dagen var att jag inte hörde när jag blev upphunnen av någon cyklist i lycra eller snabbare gångare på mina små utflykter i verkligheten.
Det fixar vi sa Metta. Och så hörde jag tydligt bakåt. Ja så bra att på buss från Slussen ut mot Nacka hörde jag hur ett gäng ungdomar längst bak diskuterade Abba och Mama Mia. Några nynnade, andra försökte överösta sin granne med vem som var bra och …
Då kom Mama Mia, Mama Mu, Papa Razzi och Papa Dam som räddande änglar till mig. De har, och betyder mycket. De är ibland vilse i vårt samhälle, men de ser också saker som vi andra väljer bort. De vill förstå – och det vill jag också mellan varven.
De är mina fictional friends.
Epson the writer 