Det började på hösten.
Adamo, ekologisk mellanmjölk och tecken i tiden.
Förra söndagen såg jag intervjun med Amelia Adamo i Aktuellt. Många stora A i den meningen, men jag måste tillstå att hon skötte sina kort väl. Nu som nybliven ”halvtidsanställd lite av varjemänniska” som hon beskriver sig själv i M-magasin, förklarade hon åldersförskjutningen i samhället och behovet att ta vara på kompetens. Bäst före datum på medarbetare/arbetskraft har redan spelat ut sin roll.
Jag vet inte om den datummärkning på livsmedel vissa av oss ganska slaviskt följer är ett utslag av vår ”svenskhet”. Under rötmånaden bör man vara försiktigare än vanligt, så det var med viss bävan jag hällde upp mjölken över gröten. Producerad 5 augusti. Bäst före 13 augusti. Och nu var det 24 augusti. Trots att jag aldrig klarade 2 betyg i matematik i Umeå, Analys 2 var förfärande tråkigt, förstod jag att här var ett livsmedel som passerat bfd med 137,5 %. Men den var helt brukbar. Omvandlat till ett yrkesliv, skulle man sikta mot nära 60 år i stället för 25 år. Detta gällde nu ekologisk mellanmjölk, så andra parametrar för arbetet kanske måste till. (Då förstår väl vän av ordning varför mina universitetsstudier inom naturvetenskapen tog ett abrupt slut).
Men det påminner också om ett samtal jag hade häromdagen med Papa Razzi. Vi har ju inte känt varandra så länge varför jag var nyfiken på hur han levt sina dagar. Han bjöd nämligen på torkat kött, av den typ som man kan köpa i varje gathörn i Macau. PR hade köpt det i Singapore. Inte i Ngee Ann City utan vid Ci Yan Organic Vegetarian Health Food på Smith Street. Och hur kom nu det sig undrade jag.
– Jo sa Papa Razzi. (Första tiden i Sverige bodde PR i Nordmaling, därav jo.) PÅ SFI-kursen hade vi en pensionerad bibliotekarie som frekvent skickade in bidrag till slogantävlingar. Du vet, Volvos värde varar och sånt. Så en dag kom han med en annons från Emirates, där man skulle berätta varför man gärna ville besöka en plats som bolaget flög till. Jag vann inte första pris som var en jordenruntresa, men fick som tröst en weekend i Singapore.
– Fantastisk sa jag. Din slogan – vad skickade du in?
– Jo, sa PR. Den kunde varit bättre, men kanske tog man hänsyn till annat än versmått och sånt. Jag föreslog ”Vill du fira i sus och dus – gå då till ett Folkets Hus. Om den tanken gör dig skraj – ta en tripp till vårt Dubai”.
– Fantastiskt sa jag, och kände att jag nyss sagt samma sak. Du kan ju konkurrera med Tore Skogman.
– Tore Skogman? Går han på SFI undrar PR.
För att byta tidsepok frågade jag hur PR upplevde Singapore.
– Det var varmt och fuktigt. Men jag träffade många roliga människor. Och på vårt hotell hade ett rugbylag från Nya Zeeland tagit in. Härliga, kraftiga killar. Jag fick autografer av dom så jag vet vad dom heter.
– Vad gjorde du då?
– Jag åkte till Ponderosa.
– Ponderosa? Du menar Sentosa?
– Ja ja. Jag såg på hotellet om en utflykt dit, och så sa en av mina vänner från hissen att jag kunde åka med deras charterbuss till linbanestationen. Kul tänkte jag även om det är jättebilligt att åka taxi.
– Vänner från hissen?
– Ja, du vet på hotellet hade de en massa hissar och jag hamnade i en av dem med Richie, Ofa, Doug, Dan, Julian och Ma’a. Jag tror vi var på 20 våningen. Hissen pep och killarna tjöt av skratt. Doug pekade på skylten att den tog 10 personer eller 600 kg, men vi var ju bara sju så det var ingen fara.
Så på linbanestationen var det otroligt mycket folk, så många kineser i kö. Sen fanns det en liten kö också. Dit gick mina kompisar. Det stod All Blacks på en skylt, men Singapore har väl inte apartheid, bara mer fattiga i Little India, så jag tänkte jag kunde följa med också. Så frågade Ma’a om jag ville åka i deras vagn. Sure sa jag och hakade på. Efter en stund började dom en riktigt rolig variant av sax, påse, sten där man i stället för att vinna skakar på huvudet och grimaserar. Vi slog oss på knäna varje gång jag gjorde fel. På kvällen träffades vi i lobbyn för middag i Chinatown. Då köpte jag köttet, gott va?
– Men inte på Ci Yan Organic Vegetarian Health Food som det står på påsen va?
– Nej, påsen fick jag gratis i shopen intill eftersom han som sålde köttet hade slut på sina.
– Och när kom du hem?
– Tisdag i förra veckan. Jag ska ju vara med i en reklamfilm för flygbolaget som ska gå i TV4 i vår. Så nu är jag snart star, och får inbjudningar till premiärer och allt. Då kan du säga att du känner mig.
– Ja du Papa Razzi, vilken klassresa du gör. Från SFI över Singapore till reklamavgrotten i TV4.
– Jo, är inte Riket fantastiskt?
Samtal på buss 474. Har det tagit slut mellan Mamma Mu och Papa Dam?
Kvällsfråga på buss 474. Är det sant att Mama Mia är kär i Papa Razzi?
